Tillbaka Därför röstar jag aldrig i riksdagsval.   När man ska köra bil, krävs det att man har körkort. Man har därigenom visat att man förstår reglerna, behärskar tekniken och har sinne för säkerhet och samarbete i trafiken. Utan dessa kunskaper riskerar man att ställa till stora skador på liv och egendom.    För att arbeta som läkare krävs också att man har en legitimation som garanterar att man har de kunskaper och insikter som behövs för att utföra arbetet professionellt och med minsta möjliga risk.    Även i många andra sammanhang krävs det bevis på kompetens för att få utföra viktiga sysslor.    Men för att få rösta i en demokrati och därmed påverka hur ett samhälle styrs, krävs ingenting. Vem som helst har en röst och allas röst är lika mycket värd. Det spelar ingen roll om personen är bankdirektör i sina bästa år, eller dement sängliggande mentalpatient i livets slutskede, eller professor i samhällskunskap med fem minderåriga barn, eller kriminell massmördare som inte behärskar svenska, allas vår röst väger lika i en demokrati. Är detta verkligen det bästa för samhället? Ska en människa som inte ens har en aning om vad de olika partierna har för partiprogram eller kanske inte ens vet vad det finns för olika partier, ha rösträtt och få rösta på en så viktig och komplicerad sak som hur ett samhälle bäst ska skötas för så många som möjligt?

Som det nu är röstar man på ett parti. Det är ett trubbigt instrument. Man kanske tycker att något annat parti har bättre program i vissa frågor. Man måste därför göra en avvägning. Sedan hoppas man på att detta parti som man röstat på, ska göra som dom lovat, vilket definitivt inte alltid sker.    I riksdagen sen, i detta föråldrade system, röstar ju alla riksdagsledamöter ur ett och samma parti efter partiets direktiv, annars blir han eller hon antagligen av med jobbet. Men det verkar ju inte särskilt troligt att till exempel varenda socialdemokrat tycker precis 100% likadant i alla frågor som sina partikamrater. Det måste ju finnas de som har avvikande meningar i åtminstone några frågor. Men det förekommer ytterst sällan att någon reserverar sig och anmäler avvikande mening. Systemet inbjuder också till kohandel mellan partierna av typ: Om ni går med på att rösta FÖR vårt förslag, så går vi med på att stödja ert förslag i ett annat ärende. Ofta en rent valteknisk taktik som har väldigt lite att göra med om samhället gynnas av det eller inte.    Dessutom jobbar massmedia och politiker med att manipulera människomassorna med propaganda och desinformation inbäddad i förförisk information. Journalister, liksom försäljare, reklamfolk, religiösa ledare, politiker m.fl., har några speciella och mycket effektiva trick för att manipulera människor:    Genom att på ett smart insinuativt sätt foga samman små sanningar, som lösryckta ur sitt sammanhang inte direkt kan påstås vara lögner, kan man få den som läser eller hör budskapet att få en helt annan uppfattning om verkligheten än den riktiga. Detta används dagligen hela tiden och är ett sätt att påverka och manipulera människor i önskad riktning. Ett sätt att ytterligare förstärka denna effekt är att utelämna i sammanhanget viktiga fakta eller rycka loss fakta och sätta dem i ett missvisande sammanhang, så att bilden av verkligheten förvrids. I politik förekommer dessutom en enorm smutskastning av motparternas budskap, vilket skapar ytterligare förvirring för den röstande.    Allt detta betyder i nuvarande system att den som har tillgång till den effektivaste propagandaapparaten (TV, press mm) och de bästa kunskaperna om hur man manipulerar människor, har en enorm fördel i ett val. Vill vi ha det så?

Ett bättre system skulle kunna utvecklas med hjälp av modern teknik. Allt riksdagsarbete kunde försiggå offentligt och redovisas i en speciell tv-kanal och play-kanal där vem som helst kan se och höra allt. Varje röstberättigad skulle tilldelas ett visst antal riksdagsfrågor att rösta på. Vilka frågor man vill rösta på avgör man själv, men antalet är alltså begränsat. Då kan man välja ut de frågor som man är särskilt intresserad av eller har kunskaper om. Riksdagsledamöternas arbete skulle bara vara att presentera frågorna, och deras röst skulle inte väga tyngre än medborgarens.    Då skulle partier inte behövas eller vara viktiga på samma sätt som idag. I varje partiprogram idag finns ju små guldkorn, och med detta system skulle var och en kunna välja sina guldkorn ur en sorts meny. Kanske även valet av riksdagsledamöter i detta nya system skulle ske på liknande sätt med personval. Antalet riksdagsmän borde också kunna vara betydligt lägre än idag.    Jag tror att detta skulle skapa ett bättre samhälle. Alla skulle känna sig delaktiga i och därmed även bli mer solidariska gentemot samhället. Det skulle också gå mycket snabbare och mera effektivt att genomföra beslut. Och motsättningar mellan olika grupper skulle minska, eftersom det inte skulle gå lika lätt att peka ut någon som vänster eller höger eller mitt emellan.    Ett sådant system måste naturligtvis finslipas, diskuteras och övervägas noga. Det jag skissat fram är bara principen. Det återstår massor av detaljer och frågor, t.ex. om tekniken, betänketiden, flexibiliteten mm. Och vissa saker kanske inte visar sig funka bra i ett nytt system och behöver ändras. Varje nytt system har alltid några barnsjukdomar i början, och anpassningar och justeringar kommer naturligtvis att behövas. Men det system vi har nu måste på något sätt anpassa sig till den högteknologiska, snabbt föränderliga, tid vi lever i idag.    Jag har aldrig i hela mitt liv röstat i riksdagsval, eftersom jag inte anser mig tillräckligt kompetent, vilket jag för övrigt anser att majoriteten av dem som röstar inte heller är. Jag har heller aldrig hittat något parti, vars program jag stöder till 100%, utan hittar guldkorn lite här och var och skulle definitivt föredra ett system där jag fritt kan välja att rösta på de saker som jag har åsikter om och som jag anser är viktiga för mig och det samhälle som jag lever i, nu och i framtiden.    Stefan Brydolf           TILLBAKS